Även om det är över 10 år sen jag pratade med han sist, hör jag fortfarande hans "Bernson" när han svarade i telefonen. Hans röst var skrövlig och mycket härlig att lyssna på. Väldigt unik skulle jag till och med våga kalla den.
Varje gång jag ringde hem till mormor och morfar (Tage var morfar för mig) när de fortfarande bodde kvar i huset i Dals-Långed, hoppades jag på att det var han som skulle svara. Ville så gärna höra hans "Bernson".
När farfar kom på besök, hade han ofta med sig en 2L glassbunke från GB (har jag för mig). Han visste hur tokiga jag och mina bröder var i det (men som jag vill minnas det, främst jag).
Farmor var en mycket duktig konstnär. Jag har några av hennes tavlor hängande i min lägenhet.
Minns när jag frågade henne om hon kunde rita av ett ishockeykort som jag hade på Peter Forsberg. Detta var under 90-talet. Vill minnas att hon inte tvekade, utan tyckte att det bara var roligt. När hon väl var klar visade hon upp den för mig och berätta något om den, vad minns jag tyvärr inte. Den ligger ännu ihoprullad i förrådet.
Hon hade en lite speciell röst, likaså hennes mor, som man svårt glömmer. Båda av dom hade lätt för och berätta en målande berättelse om någon person eller om något ställe. Jag gillade att lyssna på dessa, dock inte lika mycket då som nu.